Jag vill känna glädje när jag ser mig själv – inte bara acceptera

Plötsligt ser vi oss i spegeln och känner inte riktigt igen oss själva. Ansiktsyoga hjälper dig att återfå lyster och en varm relation till dig själv.

Det är något vi sällan säger högt.

Vi säger istället:
“Jag börjar få linjer.”
“Jag ser trött ut.”
“Jag har tappat lyster.”

Men det vi egentligen menar är något helt annat.

Vi menar:
Jag vill känna stolthet och glädje när jag ser mig själv i spegeln – inte bara acceptera hur jag ser ut.

För någonstans på vägen har spegelbilden blivit neutral. Kanske till och med lite undvikande. Vi tittar snabbt. Rättar till. Går vidare.

Inte för att vi är ytliga.
Utan för att spegeln inte längre väcker den där varma känslan av igenkänning.

Den där känslan av:
Där är jag. Levande. Närvarande. Strålande.

Istället ser vi trötthet. Spår av stress. Spänningar som har fått bo kvar för länge. Ett ansikte som har burit mycket – ofta mer än vi själva har förstått.

Och det är här längtan efter lyster egentligen börjar.

Inte i huden.
Utan i relationen till oss själva.

För lyster är inte bara något som syns.
Det är något som känns.

Det är cirkulation, andning, närvaro och mjukhet.
Det är när spänningar släpper och liv får börja flöda igen.

När ansiktet inte längre behöver hålla ihop allt.

När vi börjar möta oss själva med samma värme som vi så generöst ger till andra.

Ansiktsyoga, andning, beröring och medveten närvaro handlar därför inte om att förändra ansiktet.

Det handlar om att återvända till det.

Till känslan av att få tycka om den vi ser.

Till att känna:
Jag behöver inte acceptera min spegelbild.
Jag kan faktiskt börja glädjas åt den igen.

Och den glädjen… den syns.